Sidst på eftermiddagen besluttede jeg mig for at gå ud og hente cykeln ved transformatorstationen. Af flere grunde havde jeg ikke fået det gjort endnu. Jeg skrev en lapp til Lars, hvis han alligevel skulle komme tidligt hjem. Så ångrade jeg og krøllede sedlen sammen. Jeg tog en af hans skjorter på, den nåede næsten ned over mine shorts. Jeg havde bare fødder i joggingskor. Jeg gik og kiggede ind i forhaverne, jeg ønskede mig en forhave med buksbom og vedbend. Vinden kom op under skjorten og løftede den, det kølede dejligt. Det var stadig mange lærker og også et vibepar midt på landevejen. Det slog mig, at jeg slet ikke havde været på landet denne sommer, jeg havde kun været i byen, det var første gang i mit liv. Flere af brakmarkerne var helt lyserøde, nu var det tid for gederams, jeg gik og tænkte på det ord, det glemte man ikke. Som kornmod og hesteflue. En storvask blafrede i en landbohave, der hang en lugt af skyllemiddel i et vindpust. Min cykel stod, som jeg havde forladt den. Jeg ville cykle lidt rundt, jeg vidste ikke, hvad jeg ellers skulle. Det raslede i kæden, da jeg satte i gang. Jeg kørte tilbage til det nærmeste kryds og til venstre, bagefter videre ind i landskabet. Jeg tænkte på Lars og på hans ansigt, brystkassen og nedefter. Om en måned skulle han tilbage på seminariet, den tanke bekom mig ikke. Når den dukkede op, var jeg begyndt at sige en lille lyd, et hvæs mellen fortænderne, mens jeg rystede på hovedet. Jeg kunne også skubbe andre tanker væk på den måde. En søndag morgen var jeg vågnet tidligt, jeg havde ligget i sengen og kigget rundt. Mine højhælede sko med remmene stod under bordet. Vi havde drukket vin aftenen forinden, efter den første flaske havde jeg insisteret på at åbne en mere. Jeg var gået ud i køkkenet for at hente proptrækkeren, kørelæreren var ved at tørre et fad af. Jeg ledte i skuffen. Da jeg fandt proptrækkeren, holdt jeg den op i luften foran mig, jeg lukkede skuffen med et smæld. Kørelæreren kiggede på mig, og så så jeg ham for længe ind i øjnene. Han lagde hovedet på skrå i køkkenlyset, jeg holdt hans øjne fast. Han så lidt undrende ud, men han smilede til mig. Jeg smilede tilbage, så vendte jeg kækt rundt på høje hæle. Søndag morgen skammede jeg mig sådan, jeg lå og hvæsede ned i dynen flere gange. Jeg kunne ikke engang lide den kørelærer. Til sidst vågnede Lars og spurgte, om jeg var syg, og det føltes næsten sådan.

På sen eftermiddag bestämde jag mig för att gå ut och hämta cykeln vid transformatorstationen. Av flera anledningar hade jag inte fått det gjort ännu. Jag skrev en lapp till Lars ifall han ändå skulle behöva komma hem tidigt. Sedan ångrade jag mig och skrynklade ihop lappen. Jag tog på mig en av hans skjortor, den nådde nästan ner över mina shorts. Jag hade bara fötterna i joggingskor. Jag gick och tittade in i framträdgårdarna, jag ville ha en framträdgård med buxbom och murgröna. Vinden kom upp under tröjan och lyfte den, det var skönt och svalt. Det fanns fortfarande många lärkor och även ett par vippstjärtar mitt på landsvägen. Det slog mig att jag inte varit på landet alls i somras, jag hade bara varit i stan, det var första gången i mitt liv. Flera av trädafälten var helt rosa, nu var det dags för getbaggar, jag gick och funderade på det ordet, du glömde det inte. Som majsmal och hästfluga. Ett stort handfat flaxade i en lantlig trädgård, som hängde en doft av sköljmedel i en vindpust. Min cykel var som jag hade lämnat den. Jag ville cykla runt lite, jag visste inte vad jag skulle göra mer. Kedjan skramlade när jag började. Jag körde tillbaka till närmaste korsning och till vänster, sedan vidare in på landsbygden. Jag tänkte på Lars och på hans ansikte, bröst och ner.Om en månad var han tvungen att gå tillbaka till seminariet, den tanken slog mig inte upp. När den dök upp hade jag börjat göra ett litet ljud, ett sus mellan framtänderna, medan jag skakade på huvudet. Jag skulle också kunna stöta bort andra tankar på det sättet. En söndagsmorgon hade jag vaknat tidigt, jag hade legat i sängen och tittat mig omkring. Mina högklackade skor med remmarna låg under bordet. Vi hade druckit vin kvällen innan, efter första flaskan hade jag insisterat på att öppna en till. Jag hade gått in i köket för att hämta korkskruven, körläraren torkade ett fat. Jag tittade i byrålådan. När jag hittade korkskruven, höll jag upp den i luften framför mig, jag slog igen lådan. Körläraren tittade på mig och sedan tittade jag in i hans ögon för länge. Han lutade huvudet i köksljuset, jag höll hans ögon. Han såg lite förbryllad ut, men han log mot mig. Jag log tillbaka och bläddrade sedan glatt runt på mina höga klackar. Söndag morgon skämdes jag så, jag låg och fräste in i täcket flera gånger. Jag gillade inte ens den där körläraren. Så småningom vaknade Lars och frågade om jag var sjuk, och det kändes nästan så.